Transkriberad uppteckning

Jag minns att det är en polska om näcken. Han hade fiol, så att han kun- de spela. Di som var spelmän och trod- de sig fick lära så fina polskor av näc- ken. Han kunde spela alla slag. Det skul- le vara under ett brokar en skulle sätta sig och ha fiolen med, om han skulle lä- ra en spela. Midsommarnatten var det bäst om en kunde passa på. Det gick bra om en gick tre torsdagsnätter i rad. Det var inte vart att en gick i ån eller sjön å badde om en inte kasta ut en sten först. ”Fôrsgôbben” höll till där vattnet var stritt. Han var i små bäckar också. Han stanna där det var en kvarn. Om di inte höll tyst / i kvarnen om kvâllarna så stanna han kvarnen. Benämning på kvinnligt vattenväsen: sjörå, sjöjungfru. Hon visa sig som människa. ”Sjöråa” hade långt vitt hår som hang långt ned på benen. Hon hade inte fötter. Di ha- de växt ihop så att di var som snarten på en fisk.