Transkriberad uppteckning

Kornet skulle inte sås, innan enern rök. Bönor sattes Beda. (Enligt en annan sagesman: då körs- bärsträden blommade.) Så råg när det ryker och korn när det dryper. Sådana som gåvägarna var i maj, sådana blev hö- vägarna i juli. Blev det en obesådd bit, så var det inte bra, det blev en "gädda." "Ge mig en mjuk bädd, så breder jag på mig själv," sa rågen. Det var bestämt sju korn i ett kospår, de skulle så. Då gubbarna såg, att spindelvävarna glittrade i solen på åkrarna, så var marken tjänlig, och det gick bra att så. Det syntes ju inga sådana spindel- / vävar, då det var regnigt och dåligt. De skulle baka särskilt julbröd, som såningsmannen skulle ha, då han sådde. Gödselstacken skulle de aldrig skrapa rik- tigt ren, de skulle lämna något. Skylde inte havren kråkan vid midsommar, så tyckte de inte om'et. De var mycket glada för att få kornknarren i sina åkrar, den var de rädda för att störa. Det betydde bra säd. Om göken galer på höknarna, så galer korpen på kreaturen på eftervintern. Den som stod i ladan hette gullkråka. De skulle lämna en tuss hö, då de körde in det sista. Likaså skulle de lämna en nek, då de körde in säden. Det var en viss fru, som skulle ha det, för hon kom om mikaelsmässe natt, och fann hon då inget, så gick hon in i ladorna. Det skulle vara det sista av både hö och säd.