KORPSKRIFTEN

...
Meny

Troll

Berättare: Anna Johanna (f. 1855)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Det var en karl som gick förbi Debjär, och då fick han höra, hur trollens barn skrek efter bröd. Så var det ett troll som sa: "När denne karlen kommer hem, så får I bröd, för hans hustru håller på och bakar, och som han kom- mer i dörren, så tappar hon en kaka, och då svär han." Det gick på så vis, men karlen svor inte, utan han sa: "Ta upp na och välsigna na i Guds namn." Och så var det en bonde i Torpa som hade gått vilse. Han kom in till trollen i Debjär, och mora hade kokt vit kål och öste upp en tallrik åt honom. Soppan var varm, och han blåste på henne. Då sa trollen sins emellan: "Han är galen som blåser på maten." Bonden såg inte annat än att han var i sitt hem, och han sa: "Var i Jesu namn har du fått kål ifrån?" Men då blev han utkastad, för / att han nämnde Jesu namn. Så var det en bonde på Lunnen. Han var ute och körde och när han var nedanför Debjär, hörde han att det ropa- de: "Be Börta gå hem, för Löber föll i ell och brände upp sej!" Bonden talte om detta, när han kom hem. Då var där ett troll som sprang på dörren och slängde två granna kopparspänner efter sej, och dem hade de hos Pålle på Lunnen länge. Många hade lånat bort bröd och dreck till trollen i Debjär, men de hade fått lika gött igen. Här ute i Kärret på ett ställe hade de en bortbyting, och vem som köpte gårn fick han ha denne bortbytingen, och ge honom mat och passa honom, för han kunde inte gå, bara satt stilla på golvet. Men så lärde någon dem, att de skulle brygga i ett äggskal och tala om att kungen skulle komma. Ja, de ställde till och skulle brygga och sprang ut och in och hade så brått, Till slut frågade bort- bytingen: "Vad har I för er?" "Jo," svarade de, "kungen ska komma hit, och vi har ingen dreck." Då sa bortbytingen: / "Är det blivet så fattigt, så är det bäst att jag tar spetera (spetorna) och går." Det gjorde han, och så blev de av med honom. I Baltaregårn i Skogbygden hade trollen tagit ett barn och lagt ett av sina i stället. Mora blev lärd att lägga barnet på grisslan, när hon bakade, och låtsas som hon tänkte bränna upp det. Men när hon skulle till att skjuta in det i ugnen, kom trollet med hennes riktiga barn och sa: "Här är ditt barn. Så har jag inte gjort med ditt. Men Baltare gård ska inte bli fri från kröpplingar så länge världen står." Och så har det alltid varit. Nu har de en gosse där, som inte kan tala. Och i en av mina gårdstugor var det ena som låg och hade en gosse på tre månader intill sej, och på natten blev gossen borte. Hon vaknade och trevade efter gossen. "Har du tatt gossen intill dej?" sa hon till sin man. Nej, han hade honom inte. Då stod hon upp och tän- de en sticka, och då låg gossen vid gru(v) stenen, som de eldade på. Trollen hade inte varit god till att ta honom / längre. De skulle ha tagit ut honom genom skorsten. Det var en bonde som hade en tös. Han var gammal. "Vi får la sälja gårn", sa han, men det ville inte tösa. Så kom en pojk dit och frågade, om de behövde en dräng. "Ja," sa bonden, "men du är la för dyr." "Jag ska inte begära någ- ra pengar, innan året är slut," sa han. Och han stanna- de och arbetade så redigt, men han hade sin mor i ber- get, så han låg inte i gården en enda natt, utan gick upp till berget var kväll. Gubben blev som tio år yngre för att han fick så god hjälp i arbetet. När året var gånget, sa pojken: "Ja, nu får jag flytta, Nu vill ni väl vara av med mej." "Nej," tyckte bonden, "säg ifrån vad du vill ha!" Då sa han, att några pengar ville han inte ha, men han ville att de skulle skicka bud på prästen, för jag är hälften människa och hälften troll, sa han. "Och sen ska jag gifta mej med Alma" sa han. Och de gjorde så och det blev så lyckligt för dem. - Den berättelsen läste jag i en tidning en gång. I Limmanäs var det många troll förr. En gubbe såg / det bränna i en mark en kväll. Han gick dit och satte sin käpp där, och nästa morgon gick han dit igen och tänkte gräva där, för han trodde att där skulle finnas något medel. Men när han kom fram, stod det fem käppar där, och de var alla precis lika. Han tog en utav dem och gick hem; han fick inte se något mera. Åskan har slagit ihjäl de mesta trollen nu, jag tror inte att det finns många kvar.

Socken Fjärås
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Troll

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //