Transkriberad uppteckning

Det var en gammal klockare uppifrån, som skulle hemtåt på något ärende, han blev liggande i snön och varna´ (frös ihjäl). Det var när min far var liten, och han var född 1818. De hörde hur han ropade alltemellanåt om kvällarna långt efter han var död och bärgad. Han ha- de legat i snön längen. Jag tror för mej själv att det blir borte, det blir borte allt och nytt i stället. Genljud och gasten hördes förr e- mot oväder, men aldrig skall man höra sånt nu. Det var i Värö socken det hände, att någon hade hittat liket efter en sjöman på stranden och tagit klädpersedlar ifrån honom. Han fick inte ro för den döde. Han kom och ropade på nätterna: "Tag hit min röe rock och mina strumpor och strumpefiler!"