KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Töcksmarks, Värmland 1938

Gasten

Berättare: Axel Kylander (f. 1876)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

"Gasten" höll till i Djupedalen. Somliga sa, att det var troll som skrek. Men det skulle ha varit en jänta som hade grävt ned sitt barn där. Det skul- le vara detta som skrek.

Socken Töcksmarks
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Gasten

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Töcksmarks, Värmland

Juldagen

På juldagen om morgonen skulle ljusen i fönstren vara tända kl. 5. Då började folk fara till kyrkan. Kreaturen skulle ha bättre foder än vanligt. Så många som kunde komma från huset skulle till kyr- kan. När en kom hem från kyrkan fick en "körkemed- da". Den dagen skulle en vara för sig. Det passade in- te att gå bort. Det var att vila den dagen. Den dagen skulle hållas lugn å ledig. Från kyrkans kappkörde de. Den som kom först hem fick sluta våranden först. På kvällen kom "julbocken". Den gick vilken kväll som helst under hela julen.

1933 Läs sägen →
Töcksmarks, Värmland

Juldagen. Trettondedagen

"Julbocken" började att gå omkr i stugorna juldagen om kvällen. Han var sotad i ansiktet å hade trasiga kläder på sig. Så hade han satt horn på huvudet å hade en bjällra mellan benen som slängde. Han tigg- de. Det var andra med honom, men de var inte utkläd- da. "Julkalas" hölls i var stuga. Trettondagshelgen och tjugondag Knut. Jag minns inte till när de gick med "ljusa stjärnan" men jag minns att mor talade på att de hade haft det bruket. Tjugondag Knut "drack de ut julen". Då gick grannar- na ihop å kalasade. Då skulle all julmat ätas upp å allt julbrännvin supas ur, för "det var inte jul mer än en gång om året". / De hade så roligt då. Kvinnfolken drack kaffe å dop- pade småbröd. Så dansade de hela natten så länge de orkade stå på benen. Det hände allt att en sådan tillställning slutade med slagsmål, för de blev för fulla och oregärliga. När tjugondag Knut var över så började arbetet igen. Det fanns inget kvar av julmaten. Men var lika fat- tig som förut. Å så fick ### brödet duga igen.

1933 Läs sägen →
Töcksmarks, Värmland

Påsk m.m.

När de hade slaktat grisen så tog de tillvara grisma- gen. De gjorde ren den, torkade å saltade den. Så fick han hänga till framåt påsk, då blöttes han upp i vatten så stop- pades han full med fläsktärningar, rå hackad potatis och havregryn. Sedan kokades han. Den kallades för "påsk- magen". Inte för än på själva påskdagen fick en skä- ra å äta av den. Mor gjorde en sådan "påskmage" till varje "påske". När vi var små tyckte vi att det smaka- de så gott. På påskafton och påskkvällen höll ungdomen till på höga berg. Det minns jag från det jag var tös. Där eldades "påskell". Somliga hade bössor med å sköt. Men det var inte bara vid eller på bergen de sköt utan det var litet varstans i gårdarna. Det var påskkä- ringar som de skulle skrämma på. I påskveckan / bar pojkarna ihop en stor rishög på det berg, där en skul- le elda. Tjärtunnan och tjärbyttan brändes upp. Det var roligast att bränna sådana, för de varade längst. Då var ungdomen ihop nästan hela natten å eldade å hade roligt. Vi brukade göra "påskell" på Nystu- gebergen. På påskkvällen skulle en bränna enebär i spisen för att inte påskkäringarna skulle komma ned ge- nom skorstenen på natten.

1933 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR