Transkriberad uppteckning

På Grönemad på Billingen hade de en tomte, som drog från slättborna till berget. Där på berget var det magert och fattigt, men de led aldrig någon nöd, för tomten skaffade dem det nödvändigaste när det var missväxt och det var det ofta innan de stora krondikena kom till och drog ur bergsyran. Tomten skulle var lördag ha en kärnesmörgås. Det var en bonde på Bäckatorp på Billingen, som såg när tomten kom dragande med ett ax och kastade av i ladan, och så flåsade han av trötthet. Bonden sade "Det var väl inget att flåsa över". men då blev tomten rasande och sade "nu får du fö dej själv hä- danefter" och gick sin väg. Morfar mötte en sådan, som var ute och sökte en ny plats, han ville åka med honom. Morfar kunde inte bli av med honom för han ville inte ha med det folket att göra, men det var omöjligt förrän de kom hem, då tog han en eldbrand och jagade iväg honom. För elden voro tomtar- na rädda, det var det enda de hade respekt för.