Transkriberad uppteckning

Di bruka tala om att di hade sett en svart hund. Det var den onde. Janne-Per kom i följe med den onde. Det var kvällen och Janne-Per skulle gå till Trane. Men han kom inte längre än halvvägs, så mötte han en stor gubbe med stor svart hatt och en slängkappa över sig. Han var tre gånger så stor som Janne-Per. En stund efter så fick han höra ett förskräckligt körande. Det ramla- de och körde inåt skogen. Sen small det som ett bösskott, och så hördes inte ljud mer. -Folk var rädd att de skulle träffa djä- vulen vid kyrkan och kyrkogården. Ingen ville gärna färdas ensam förbi där om natten. Vid grindar och broar var en också rädd för att en skul- le råka på något ont. / Om en vissla eller sprang baklänges, så fick den onde makt med en. Namn på djävulen (den onde, djävulen, hin håle, hin, den svarte, horn-Per) Om det var någon som var stôlle te å ville danse, så troddes det att den onde hade fått makt med den, så att det inte gick att ha#- la sig undan dansen. "Lucifärs" släkte stod det talat om i bibel. Det var ett ont släkte, som skulle finnas på jorden. Men det skulle vara osynligt. Tomtar och jättar hör- de dit.