Transkriberad uppteckning

Di som bodde vid sjön, hade allt sett "sjö- frua". Det var en tullsnok i Sandviken som var ute på sjön. Han skulle se efter smuglare. Han fick se en båt utåt sjön. Han satte efter och trodde att det var smuglare. Men hur fort han kom fram, så var det samma avstånd mellan båtarna. Till slut så ledsnade han och vände om. När han vände, så vände den andra båten också. När han kom inemot Sandviken, så stod hela sjön som ett skum. Och när han kom att se efter, så var det inte mer än en halv båt, så satt ett fruntimmer i båten. Hon var alldeles krit vit. Näcken fanns i forsen vid Lennartsfors. Han hade spelat, så att de gamle hade hört det, / men det skulle vara månljust och grant, när han skulle spela. Di sa att Näcken hade ett långt grönt skägg, och håret var grönt och långt, så att det hängde ner över ansiktet. Han hade inga kläder. Han spela på en har- pa. Farmor tala om att det var en dräng som fick höra Näcken spela. Drängen gick närmare och närmare, för det var så vackert, så han kunde inte komma från musiken. När han kom till sjökanten, så tystna Näcken med spelet. Det var som att en sträng hade gått av. Så fråga han drängen, om inte han ville låna harpan och lära sig spela. "Så ont slag vill jag inte ge mig i lag med," svarade drängen. Då försvann Näc- ken. Drängen hörde, att det kom som gråt från strängarna. Men den drängen blev konstig efter den dagen. Ibland skratta han och ibland grät han.