Transkriberad uppteckning

Förr i världen så "körde di medda" här. Min far- mor, som var vallpiga i sin ungdom hade varit med om det. Det var på Kristihimmelsfärdsdag som di "körde medda". Di gjorde små kransar av löv och trädde på horna på korna. Och när di kör- des ut första gången, och det var på Kristihim- melsfärdsdag, så hade "hôlingen" /= vallpojken/ en lång vidja av rönn och smet kvigorna med och tala om för dem vad de skulle heta. Så skul- le "hôlingen" pynta och ha fint i fjuset den da- gen. Om julen skulle en inte tänka på sig själv bara utan det var lika noga med att djuren skulle ha. Om julkvällen skulle korna veta att det var jul. Innan en själv satte sig till julbordet, / så skulle en ha varit i fjuset först och delat till kreaturen av det bästa höet en hade. För att de skulle ha reda på julen så sa en så här: "Ät väl, trivs väl, lägg hullet på reva och inte på rompa, dä ä julekväll i kväll." På julmorgonen fick de var sin nek havre, om det var så, att en hade råd till det. Den fick de göra kalas på, medan en var till julotte kyrkan. Första gången, när de släpptes ut om våren, och efter gammalt så skulle det vara om Kris- tihimmelsfärdsdag, så skulle di krypa mel- lan benen på husmora eller piga. Hon ställ- de sig så högt upp i dörren att de kom under henne. Det skulle vara förmånligt, så att en skulle få tur med dem under somma- ren. Se'n skulle det vara hår och varjehan- da / under tröskeln. Stålet skulle frälsa dem från det som var ont. "Dä ha allt komme nô ont över den kon", sa di om en "gallko" /ko, som inte ville ta sig med kalv/. Om en ko kom i lag med troll, så kun- de hon bli sådan. Kröttra fick "sleka", för att de skulle gå hem om kväl- larna. Slekan gjorde di ihop av mjöl och salt. Den fick de slicka i sig ur handen eller ur en kôlla. När en hade ställt in en ko i fjuset, som en hade köpt, så gav en henne det bästa fodret en kun- de få fatt i, så klappa en henne och smekte henne och sade att hon skulle trivas och inte längta tillbaka, för hon skulle få det lika bra när mig som hon hade haft där hon kom ifrån. Hästen, som en hade köpt, skulle in i köket och fägnas med bröd, innan han leddes åt stallet. Man tog av ströet och torkade ljuvret med efter kalvningen. En hötapp eller halmtapp kunde en ta. I den dryck, som kon skulle ha efter kalvningen / lades vitlök, en sillbit, mjöl och litet fradga av den mjölk hon mjölkade. Första gången kon mjölka- des hängdes en nål i flaskan. Det skulle vara stål, för att inte mjölken skulle bli skämd. När kvinnfol- ken gick in med mjölken, så höll di förklädet över flaskan för att inte det skulle bli nô ont med kon eller mjölken. Den färg som den bästa mjökkon hade blev den bäs- ta färgen. Den färg en hade bästa turen med för- sökte en att hålla på. Kreaturen ställdes in vid Meckelsmäss. När en klippte fåren, så tog en in dem i stugan. Brukade binda ihop benen på dem. När fåret var klippt, så fick det en brödbit i munnen. Så bruka de säga något. "Kom igen till året med lamm vid låret." Bina fick en att sätta sig om en spred vatten över dem.