Transkriberad uppteckning

I den gamla tiden fanns det troll, vilka liksom jättarna bodde i berg. Men trollen voro inte så stora som jättarna. De voro vanskapta och anskrämlia på alla vis, ävenså dumma och ibland mycket elaka. Det allra värsta var att de ville byta barn med människorna och om de inte passa sig riktigt väl kunde det hända att trollen kommo och lade en av sina trollungar i vaggan och togo husets barn med sig hem. Även bruka trollen gå in i ladugårdarna och ”poppa” (dia) korna. Folket måste ständigt vara på sin vakt emot trollen. Men de voro, som sagt, även dumma och det gick lätt att skrämma och ”hessa” dem. (inbilla dem.) I motsats till jättarna, som aldrig talas om hade mer än ett barn, hade trollen många, hela kullar med trollungar, säges det. Trollen sades ha långa armar, krokiga ”haser” öron som hängde nedåt som på en hund, stora näsborrar så en kunde köra in en knytnäve i vart och ett av dem, stora / runda magar, som en femtikannes brännvinskutting. Kvinnorna hade stora hängande bröst som lågo i knät på dem då de sutto och halvväls släpa på backen när de gingo. Så har åtminsto- ne farfar beskrivit de troll som bodde i Korpebobergen och så har jag hört andra talat om att trollen för det mästa sågo ut. Bort i Vistabergen på andra sidan sjön, fanns det även troll. Liksom jättarna kunde trollen ej ”lia” kyrkklockor. Dessa kalla de för ”bjäller” och de sade att det gjorde ont i ”toppen” (huvudet) när de hörde klockorna ringa. Därför ”pala” (gingo) de sig altid in i sina berg då de fingo höra kyrkklockorna. Trollen voro likväl mäst rädda för åskan och det säges att det är åskan som utrotat trollen. När åskan gick borde man altid lägga något eggjern, eller ännu hellre flinta (som troddes vara ”åskviggar”) i dörrarna för att inte trollen skulle komma in till en då åskan gick. Då kunde det hända att åskan slog ner i huset ty ”åskviggarna” slogo alltid efter trollen, men över eggjern av stål, eller flinta våga de ej gå. Var man ute och gick under äskväder borde man ha en kniv eller en bit flinta i fickorna, ty trollen troddes vilja gömma sig i fickorna och då kunde ås- kan slå ned på en, men funno de sådant i fickorna torde de ej ge sig dit.