Transkriberad uppteckning

Bland andra mystiska varelser, förr i tiden, fanns det även något som de kalla ”varulv”, eller ”rorvel”. Detta var människor som vissa stunder blevo förvandlade till vargar. Att ”lösa” en ”rorvel” ur denna förtrollning, ty det var nog inte annat än förtrollning, skulle man ropa ett namn och träffa man då på det rätta namnet, som personen hette, blev han genast människa och blev aldrig mer ”rorvel”. ”Rorvel” stod i släktskap till maran, sade de gamla. Det var barn som blivit avlat med en mara, d.v.s. under ”martillståndet”. Antingen mannen eller kvinnan var mara, så blev barnet en ”varulv”, eller, som man vanligast kalla det ”rorvel”. Fast jag tror då förstås varken på ”mara” eller ”rorvel”, men förr trodde de ju på så mycket elände av alla slag, det ena ”befängdare” än det andra. En gång var det ett ”äkta folk” som var ute i slåttertiden och ”stäckte” (stacka) hö. De hade en stack närapå fullstäckter, men skulle lägga på var sitt ”fang” till. / Hustrun var före med sitt ”fang” och när hon lagt upp det i stacken stod hon och borsta av sig höboss och rätta till sina kläder litet. Hon hade tagit av sig förklädet och ”reste” så ”bosset” skulle flyga bort. I detsamma kom mannen med sitt ”fang”. Han skrek åt hustrun: ”Skynna dek opp i stacken för annars går dä dek illa!” Förskräkt gjorde hustrun ett hopp upp i höstacken, kastande förklädet ifrån sig och det råka falla på mannen. Då hon sedan vände sig om för att se vad det var för farligt som hon kunde råkat ut för, stod det en stor varg bredvid höstacken, gapa och visa tänderna emot henne. Över ”bögera” (manken) hängde hennes förkläde som hon i hastigheten slängt ifrån sig, men mannen syntes icke till. Då förstod kvinnan att det var hennes man som blivit förvandlad till en ”rorvel”, vilken hon flera gånger blivit skrämd av. Hon skrek till: ”Alle!” Mannen hette Alfred men kallades vanligen ”Alle”. I det- samma försvann vargen och i stället stod mannen där med förklädet över axlarna. Sedan dess behövde han ald- rig mer bliva ”rorvel”. Mannen omtala sedan att han förut flera gånger varnat henne, men hon hade ej förstått honom förrän nu.