Transkriberad uppteckning

När Majoren på Önna, major Mannerstråle ,- gravdes, så hängde de hans skjorta särskilt på en hedrad plats, så att alla skulle se den, för att hedra honom, ty skjortan var blodig, sedan majoren blivit så- rad i krig. Aven jag var och såg den. Majoren var en sträng herre, som höll respekt med sig. Han hade besök av en annan herre en gång, som hörde hur han ryade. Han sade då till ho- nom, att mot en av mina torpare skulle det inte duga att leva så. "Skicka du hit honom, jag skall nog tukta honom" sade Mannerstråle. När den andre kom hem kallade han in sin ka- vate torpare och sade till honom hur det var. När torparen kom till Mannerstråle, sade / Fredr. Jonsson Flistad Herremän 2. denne "Jaså det är du som inte kan lära dig veta hut", "men nu skall du få se på annat". Han skulle te å klå upp honom, men torparen slog majoren i marken så det sjöng. "Det var en attan tusan till karl sade "majoren, här har du tie riks- daler, men detta skall stanna oss emellan. När bror min var där och snickra på la- dugården, så kom majoren och skällde och påstod att de inte gjorde rätt. Bror min stod på sig, och då gick majoren. "Nu är det bäst du packar ihop och smiter", sade de andre till honom, "för nu blir han inte god att tas med." Bror min stannade. Om en stund kom majoren farande och röt: "Vad var det för en Djävel som vågade svara mig"? "Här står han", sade bror min. "Du var inte av samma ullen som de andra kräken, här har du en paltstång", sade majoren. Majoren hade aldrig varit i kyrkan för- rän de begravde honom, för han hade med Hin Håle / Fredr. Jonsson Flistad Herremän 3. att göra. När de sänkte ner honom skjöt knek- tapraden, så det rök så de såg varandra inte. Prosten Lokrantz var på sin tid Flistad bank, på den tiden hade bönderna inga växlar, för de gick till prosten och fick låna. Den prosten kunde skämta. En gumma hade en gång fått en skäppa ärter av prästen, han hjälpte henne att slänga säcken över ryggen, hon tog i så hon släppte sig och vart förlägen, men prästen sade: "Tacka Gud, kära mor, att ni inte har häfta utan öppet liv." Från sockenborna skulle utgå till prästen utom det vanliga tersialet en frivillig skatt, som kal- lades mataskatt. Denna skatt betalade de fattiga i lin. Aldig förekom det att prästen tog emot deras gåvor och bara tackade, han gav alltid betalt eller gåvor igen, så de fick valuta. / Fredr. Jonsson Flistad Herremän 4. Gäddebäck. I min fars barndom fanns en kapten på Gädde- bäck, som var en stolter man. Han kom en gång ridande rätt in i byggnaden, men sedan kunde de inte få ut hästen, utan fick snara ikull honom och släpa ut honom. Den byggnaden står än i dag kvar. När han var död så hölls det auktion efter honom, men när vapnen bjuddes ut, så hörde de hur det vrålade inne i byggnaden med kap- tenens stämma: "Dä ä mina vapen, sälj inte mina vapen."