Transkriberad uppteckning

Benämning på tomten i orten / tômte, nisse/. Om inte tomten blev bemött som han skulle, så blev han ond. Det var ett ont väsen som det var bäst att vara ifrån. Det var inte hederligt folk som hade den. Inte ville en säga nå- got, men nog tyckte en att det var skamligt för dem, som han var när. Tomten var inte längre än han nådde en till knäna. Han hade röd mössa på huvudet. Så var han som folk är. Han var osynlig. Om kvällen lyste han med lykta. På Avels- bol var han. Ibland hade di sett att han gick från uthusen och ned till sjön om kvällen. Han drog foder till Avelsbol så fort han hann. Han ville att kreaturen skulle ha. / En gång hade han kommit till ladan och släppte ned ett halmstrå. Gubben, som ägde gården, såg det och sade: ”Dä va fälle inte nô å puste för så lite.” ”Det får du se, när jag får dra från dig så mycket som jag dragit till dig”. Tomten flätade manen på hästarna. Det var som kantiga knutar. De kallades för nisse- flätter. På Avelsbol behövde de sällan se till korna, när de skulle kalva, för det gjorde tomten. När di kom till ladugården på morgonen, så stod kalven i kätten och kon var ren och s tod och åt hö som hon skulle ha efter det hon kalvat. Men om di föde väsen i ladugården om kvällen så var korna lö- sa på morgonen.