Transkriberad uppteckning

Den som skulle lära sig att spela av näc- ken fick lägga sin fiol på stranden, och så kom näc- ken och stämde'n. När han sen kom hämtade fiolen och spelade första stycket, så dansade allt elvande, och skar ing- en av strängarna, så höll de på, tills de stupade. Det stycket heter elvadansen. I min farfars dagar gick de och slåttade på en äng under Fröslida gård, och det var många dagsverkare med. Så hörde de en röst i luften: "Stunden är kommen, men mannen är inte kommen". Sen högg de inte många strån, sa min far, förrän det kom en ryttare, men de ha- de ställt brynet i vägen, så hästen snubblade och föll i Nissan. Hästen fick de upp, men ryttaren såg de aldrig. Det är rysligt hålbackat (=brant) där. / Näcken gick som en vit häst vid en sjö, och så satte två pojkar sig upp och skulle rida. "Det var nätt och jämnt, att du näcka opp", sa den ene, och då sprang näcken i sjön och dränkte dem.