Transkriberad uppteckning

Jag minns en gubbe, som kom in till vårt en kväll, när jag var pojk. Han sa': "Det drog till vid den nedre kvarnen en så finer vals, men jag tordes inte ta ett steg." Det var necken, som spelade, och de sa, att om man dansade, när man hörde necken spela, så fick de dansa, tills de dog. Jag minns en musikant från Skåne, som gick här i min barn- dom. Han hade lärt sej sitt spel av necken. Han hade lärt sej nec- kens musik, sa' de. (Känner ingen berättelse om näcken som häst.) En gång ropade det ur Lygnern: "Stunden är kommen, men mannen är inte kommen." Men det kom en strax därefter och red ner i sjön. Det var väl necken, som skulle ha honom.