Transkriberad uppteckning

Mara red folk och djur om nätterna. Det var ett ont vä- sen. Hon smög så på folk, när di låg och sov. Det blev så tungt på bröstet så en kunde inte andas. Svetten dröp av en. Det gick inte att skrika eller röra på sig. Det käns som en skulle fara ner så djupt. Men då släpper hon taget. Om en inte skulle få henne på sig, så skulle en strö mjöl på golvet runt sängen. Så skulle en sätta stål i tröskeln som var till utgångsdörren. Så kunde en skriva Jesu namn på tre ställen runt sängen. Om en ropade namnet högt på den som reds av maran, så släppte maran. Hon kunde föreställa sig som en katt eller människa.