Transkriberad uppteckning

Om en stege var upprest för att gå upp på taket och stod med nedre ändan så långt från väggen att en kunde gå under den, skulle en noga akta sig för att så göra, ty då möttes man av lika många förtretligheter under de närmaste dagarna som det var pinnar i den stegen. Skulle en ut och spatsera, och besöka grannar etc. och fick se att en kärring kom från motsatt håll så var det bäst att vända om och gå i samma riktning som kärringen, så en slapp att möta henne, för då blev det otur och ledsamt den dagen. En havande kvinna fick inte närvara vid slakt, för då hade fostret, då det kom till världen blodmärken i ansiktet. (Sanningen av detta har upptecknaren sett några gr.) / Om en gick till kyrkan vid midnatt Julafton såg kyrkan mörk och tom ut som vanligt, men kommen inom kyrkgrinden, såg den plötsligt illuminerad ut, och gick man närmare ock kikade genom fönstret, såg man alla invånarne i de dödas stad sitta i bänkarna. Var det någon som våga sig på att sakta öppna en liten springa på dörren blev det mörkt genast. Om en person gick och kika genom fönstret till grannens eller någon annan gård, vid mid- matt och såg husets folk och kanske besökande sitta omkr. ett bord, just när det gamla året slutar. såg han noga efter om det var någon person huvudlös, om så skulle den personen dö under det kommande året. (För länge sen, hade inte allmogen några rullgardiner, så de kunde gott gå och bekika varandra på kvällarna.) / 3 Om en tappa en silverslant på golvet, betydde detta att det var fara värt, att en förlora penningar ish. utlånade. En silverpäng som hade samma födelseår som ägaren, bars av denne jämt för att det var en lyckopeng. En peng bruka att läggas på båda ögonen av en död. Det ansågs att den hädangångne fick bättre ro i sitt kommande vilorum med dessa som sällskap. 1 Gåtor. Runt som ett ägg, räcker runt en kyrkovägg. (ett nystan) 2 Liten lunsig gumma utan fot och huvud, skaffar bröd åt alla. (ett ax sädes ax) 3 Om dagen full av liv och blod, om natten står och gapar (en sko) 4 Om en flicka gick läsandes "fader vår" bak länges runt kyrkan vid midnatt, fick hon plötsligt se sin tillkommande make. (detta sista hör ju till skrock o sägner)