Transkriberad uppteckning

Maran red både människor och djur, särskilt hästar. På hästarna brukade den fläta samman manen, så det var omöjligt att få upp den. På morgnarna var hästarna våta av svett. På människorna förhöll det sig som en stor tyngd på bröstet, så att de knappast kunde andas. Det var en lantbrukare som band en lie på sin häst, som reds av maran. Om morgonen därefter häng- de hon själv död på hästryggen. Som bot mot maran hängdes en hästsko in- nanför dörren och ritades ett kors utanpå dörren. Maror var i de flesta fall människor, som någon trollkäring fått makt med. Då en kvinna fått ett barn fick hon ej gå bort, förr än hon var kyrktagen och barnet var döpt. Gjorde hon detta, hade trollkäringar makt med henne och barnet och kun- göra dem till maror.