Transkriberad uppteckning

I min barndom gick vi barn ofta och såg en offerkälla, kallad jättekällan på Högagallen en bergås i Veddige, källan var en rund ganska stor fördjupning i hårda berget, full med vatten, dit hade folk gått i flydda tider, för att bli botade för t.ex. tandvärk, reumatism, utslag o.s.v. tvättade sig i vattnet i källan. Samtidigt, som de offra något i källan innan de gick der- från, något småmynt, eller någon småsak ej så noga vad, blott något lades deri. Och ingenting fick sägas under tiden, utan tyst skulle det vara om de skulle få bot. Ryttaren i Kulla. I övra Kulla Veddige socken kunde om kvällarna, ofta av de innevarande höras, hur en ryttare kom ridande in genom den stenbelagda porten, tydligt förnams att hästen haltade, om en stund hördes han rida derifrån i galopp, men då hördes ej hästen halta. Sägnen förmäler, att en gång för länge sedan i ofredstider en ryttare kom fram till gården en kväll, och ville låna hammare och tång för att kunna sko sin häst som tappat ena skon. Och sedan i full fart ridda der- ifrån, men vem och varthän täljer ej sagan. / Jättestenen. En stor sten belägen å utmarken intill gården Vagnabäck (Veddige socken) sades hava en gång i tiden blivit ditkastad av en jätte som bodde i ett berg Kullenhöga beläget i vester derifrån. Jätten tålde ej att kyrkan byggdes, utan med denna sten skulle han slå ned kyrkan, men som stenen aldrig hann sitt mål, utan föll och blev liggande på nämda plats. blev jätten deröver så vred, att han tog och skar med en kniv stenen mitt itu. Stenen var också liksom skuren i två delar allt uppifrån och ner. Men den blev vid tiden omkring sekelsiftet söndersprängd, för att troligt användas till byggnads-sten. Gasten i Boxsjö. Jag mins , att de gamla i min barndom ofta sade: att de hört gasten i Boxsjö. Så nu blir det allt snart oväder mente de på. Men varav det kom sig, att der egentligen var en gast, har jag ej något klart minne av, blott att det allmänt sades, att gasten hördes derifrån. (Boxsjö, en liten sjö i Veddige)