Transkriberad uppteckning

1. Detta väsen kallades för näck. Han höll till i sjön I bäckarna fanns ett väsen som kallades för bäcke- gôbben, strömgôbben. Dessa väsen såg ut som en människa. Bäckegôbben var liten som en tomte. Han höll till i strömmen vid kvarnarna. Näcken var skapad som en människa, men han hade långt grönt skägg och hår. 2. Det var farligt att bada, om näcken var i närhe- ten. Han kunde få makt med en, så att en kom på botten och aldrig kom upp mer. En skulle kas- ta stål i vattnet, innan en badade, så kunde han inte ta en. 3-4. En gång kom det upp en häst ut sjön. En torpa- re från Hammarsten och hans dräng fick se hästen och tog den. Di hade denna hästen en hel sommar, men / en dag tyckte de, att de hade haft honom så länge att de kunde ta grimman av honom, men jämt som de hade tagit grimman av honom, så satte han bort till sjön och se’n fick de aldrig se honom mer. Det var en näckhäst. 5-6. Näcken kunde spela. När han skulle trösta sig, så tog han till fiolen. Han var fördömd, men spelmans- konsten hade han fått behålla för att han skulle kunna göra andra glada. Han spelade fiol. Den fio- len kunde inte någon få maken till. Det blev en så grann musik, som ingen annan kunde få fram ur sin fiol. Ibland var det som han skulle gråta och ibland var det muntert. Farfar hade varit i Malsjö på dans. Då var det en spelman från Värmskog där och spelade. Farfar sa att denne hade lärt sig spela av näcken. Di hade bal i Malsjö. Spelmannen blev söpen och så skämtade de med honom att han inte kunde spela. Han blev som spik nykter med en gång och började spela. Det var inte en som kunde hålla sig stilla. Di dansa och dansa, men / ingen ville sluta, och spelmannen blev värre och vär- re att spela. Till slut var det en som fick se att det stod en svart gubbe bakom spelmannen. Den som fick se gubben, ryckte upp kniven och sprang fram och skar av alla strängarna på fiolen. Det blev slut med både spel och dans. Var och en gick tyst hem till sig. Grevinnan på Apertin fick dansa så att hon höll på att dö. Skam hade kommit in på Apertin och fått fatt i grevinnan. Han hade skapat sig till en fin herre. Hon tyckte att det var roligt att dansa med herrn. Men den dansen ville inte sluta. En betjänt fick se att herren hade en bockfot. Då skyndade han att skicka efter en präst. Prästen kom, men då led det mot slutet med grevinnan. Blodet stod som frad- ga ur snörhålen på skorna. Prästen befallde att skam skulle gå därifrån. Det ville han inte utan sa- de att prästen hade stulit, när han stundades. Präs- ten svarade att det hade han gjort för nöd skull. Den onde bad att han skulle få gå ut genom dörren. Så lättvin-digt / lär du inte komma ut, svarade prästen. Så tog han fram en syl och gick till fönstret och borrade ett hål i fönsterblyet. Se’n befallde han, att skam skulle krypa ut genom hålet. Han tvinnade sig ut som en tråd. Se’n blev grevinnan räddad för den gången. 7-9. Om näcken skulle lära en spela, så skulle en kas- ta en beck svart katt till honom. 10. Ordet förekommer i svordomsartade uttryck. Å näc- ken heller, ta mej näcken, de va fölle rene näc- ken heller, må näcken ta dej.” ”Du ä allt full i näcken (=full i fan). Barnen skrämde man för sjöråa, näcken, ström- gôbben.