Transkriberad uppteckning

Ett djur som slaktades skulle först meddelas varför man dödade det. Det var en slaktare på Såtenäs, som inte brydde sig om den seden och en gång då han högg en tjur i nacken blev denna stående men slaktarn föll, men ju mera dö tjuren blev ju mer kvicknade slaktarn till, så när tjuren var död var slaktarn frisk som förut, men sedan den dagen sade slaktarn "Jag tar dig för mat och inte av hat." Om man stod och ynkade djuret hade det svårt för att dö Julaslakten skedde vid ###tiden, då skulle man börja kl 2 för grisen borde vara färdig när det ljusnade, sen hade kvinnfolken dagen på sig att reda upp rän- tan på. / A. Andersson Tuns Slakt 2 Djuren höggs förr i nacken, får och kalvar slaktade de i stugan på den halvan i köket, som var stenlagd. När djuret hängde färdigt ritsade mor ut hur hon ville ha det styckat, sedan gick far och slaktarn in och söp medan kroppen styvande och kallnade. I halsen skar de bort den kotan som yxhugget hade kluvet, den kallade de tjuvakota, så kastade mor bort mitten, sen tror jag inget mer förfardes, var det en tjur som skulle slaktas så tingade pojkarna på långt i förväg att få "pesen" till käpp.