Transkriberad uppteckning

Benämning på engelska sjukan: sekern, seker- nen. Hörde inte talas mer än om en slags sekern. Men den var nog farlig den. Om ont folk, tattare el. sådana kom och fick se bar- net, när det inte hade något på huvudet eller föt- terna, så kunde de sätta sekernen på det. Där- för var en alltid rädd för att visa ett barn naket för sådana människor en inte kände till. Farligast var det för huvudet och fötterna. Min äldsta tös fick sekernen. Då gick jag till en gubbe i Hjo som hade mördat. Jag fick gå med honom i en port och där slog han upp en åder på sig. Jag hade en sockerbit med. Och så fick jag tre droppar av hans blod på den soc- kerbiten, och den gick jag hem med och gav tösen. / Hon blev alldeles bra. Till den gubben var många för den åkomman. Somliga var till någon gumma och fick en sekerna- pung. Den skulle hängas om barnets hals. Och där skul- le han hänga tills han själv försvann. Det var hår av den sjuke i pungen och av alla naglarna. En gumma botade på det viset, att hon band en bindel om barnets vänstra arm. Den skulle sitta tills dess han föll bort av sig själv. Vad hon hade i bindeln vet jag inte. Men de som hade mördat skulle vara likerst att bota den sjukdomen. Och denna gubben Rud i Hjo landsförsamling fick släppa till mycken blod för den skull.