Transkriberad uppteckning

Dä va i e kôj ôppi Nôrj en gang. De satt å söp en nôrsk å en svänsk, å da de ha hôll på e stönn å ha vôrt licksôm lit glâ, sô unters svänsken, ôm han skûll lîk, ôm han sang e vîs. Å dä vîll nôrsken. Âll nôrsker ä dåli te å sjông, män de vill gärn hör, nä nôn sjonger. Å svänsken drogg på å sang dänna: 'Du nôrske lann, du nôrske lann, du ä en rosenlunn.' 'Dä va svär man te å synge pent dä', sa norsken. 'Du må ha en dram, du get', sa han. Å sô fäck han drammen å drogg på ijän: / 'Du svänske man, du svänske man, du ä en rompehunn.' - 'Män dä va däven bränne mäj get sôm va go te å kväde pent, dä', sa nôrsken. 'Du må ha en dram tell, du', sa han. Å dä fäck han, å sô sang han ijän: 'Män sô kôm dänna rompehunn å dreit i dänna rosenlunn.' - 'Män nu fanden bräcke mäj må du ha juling å utt!' skrek norsken, å sen va dä slut mä dramman å samsheta.