Transkriberad uppteckning

Där var en bonde i Håknarp i Habo, som kunde mer än andra. Han brukade gå ikring och gälla tjurar. Far min hade en tjurkalv, som han ville ha skurit, men han hade vuxit och var bra stor, och var lite besvärlig att handskas med. Håknarpsboen brukade köra till Ryfors kvarnar för att få malet, och då passade far, som hade torp under denna gård, på att fråga, ifall han inte vill gälla tjuren. Han kom en morgon-jag minns det så grant. "Släpp ut tjuren, "sa han. Det var vinter och barmark. Far frågte om han inte skulle gå efter ett par karar, och om inte di skulle vara flera, så att di kunde få ikull tjuren och för att hålla. "Nä-hä," sa boen, "och låt tjuren gå". Så gick han fram till honom och strök honom framifrån och bakåt ryggen. / Då stod tjuren, som om han varit fastmurad i marken. Jag stod själv ijämte och såg alltsammans. Och han stod lika still, medan Håknarpsbonden skar honom. Han kunde bota kreaturssjukdomar också-"lasa-torra-" och andra kreatursåkommer.