Transkriberad uppteckning

Konung Carl XII var en knektakung, som åt och sov ibland sina soldater, men söp gjorde han inte. Det var nog inte de enkla knektarna som sköt honom utan de uppsatta, fast de hade betjänten att stjäla knappen som de sköt honom med. Att de sköt honom med knapp, berättädes i min barndom och det berättades också, att så snart han fått stövlarna på, så hamnade alla kulor där. Därför tog han aldrig av stövlarna eller sin uni- formsrock, utan sov med dem på. Folket tyckte om honom, det bevisas ju genom att de gärna tog emot hans koppar mot sitt silver. 1905 var jag i Dalsland på bevakning mot Norge och vi var inkvarterade i en gård där de hade en trä- mugg, som kungen druckit ur och den förvarades / F d. Dist korpr J Blom Ekby Kungar 2. som gårdens dyrbaraste klenod. Likaså hade de ett papper, där kungen skänkte dem gården för den dåvarande bonden visat en gen- väg till norske gränsen i närheten av Ed. Så folkkär var nog kungen, fast kanske herrarna inte gillade honom. Så snart någon lång och ståtlig rekryt kom till Axvall så blev det ett undrande om inte Carl XV kunde vara far till honom. För kung karl var lång och ståtlig och han släppte gärna ingen flicka ifrån sig, utan att han fått som han ville.