Transkriberad uppteckning

Allmänningen Fjärås Bräckas invånare på 1880-talet. Båtsman Borg med familj bodde i en stuga med ett rum och kök nära där affären är nu. Han var båtsman för Vallby rote och var ute mycket på sjön. Han hade inget jordbruk, bara potatisland. Han bodde på den delen av Bräckan, som var Vallby allmänning. Där Larsson har sin affär nu bodde en skräddare, som hette Olin. Stugan blev ombygd till affär. På Ögär´t en bit norr ut - egntligen heter det Smedinge - bodde Gullgubben i en ryggåsstuga med fönster på taket; den är borte för över femti år sen. Det var ett dagsverkstorp un- der Rossared. Lella Anna bodde efter berget bortför Sahlqvists. Hon spann och kardade. Hon var en snygger människa och religiös. Hon fock / rätt mycket frivilligt folk. I Svängen vid vägen till Myra var en ryggåsstuga, där bodde man och hustru. Han hette Anders Petter. Han hade ingen jord utan gick och arbetade åt bönder, mest hos Norin, som hade den gården, där ålderdomshemmet är nu. Salas - det var utefter berget. Skomakare var Valter i Myra. Han gick omkring på ställena och gjorde skor. Där Lars Petter Börjesson nu bor, i den stugan bodde Anna Lisa från Gällinge och hennes man. Han skötte kyrkogården och var ringare; men han var inte tillsatt till kyrkeväktare. Då fick folk ringa själva för sina lik. Han blev bedder att ringa i andras ställs. Han hette Zakris. Ofta arbetade han vid järnvägen. Johanna Öbergs far var kyrkväktare. Han hette Hans och bodde där Karlberg bor nu - stället intill Johannas. De kallade stället Sotare Hans. "Glasmästarn - förlänningen" - han hette Johannes. Han hade familj. Han hade varit en stor bonde i Måå, men det gick utför för honom. Han byggde och flyttade hit. Det är fritt. De betalade / inget för det. - Han satte in glas. Nära vid här stod en gammal, gammal ryggåsstuga av fur. Sockna hade satt upp henne till fattighus. Där bodde två gummor: Anna Lina och Johanna. Anna Lina spann åt bön- der - för de odlade lin. Johanna sålde tyger åt en handlare i Hyssna. Hon var syster till en de kallade Ljusakulla. Smed, det var en som hette Liljedal på Ögärdet. Han bod- de vid Karlbergs en tid, med sedan flytte han till bäcken och byggde. Han arbetade på Rossared och tog emot mycket arbete av andra. Inga tattare bodde här, och de togs inte emot heller. I Myra bodde en gubbe som gick ikring och sålde brunt socker. Han hade en våg med skålar. Han sålde också kaffe, schalar och näsdukar. Ingen här svarvade skålar och fat; sådant gick knallar och sålde. Nere vi sjön bodde Dala-käring. Det stället är borte nu. Hon hade en liten lagård. Hon var döv och ropade så, när hon pra- tade. Hon hade två pojkar, Olle och Anton. De for till Amerika. / Jag vet inte vad den gumman hette. Hon spann åt folk. I Planteskogen bodde en som hette Johannes i en ryggåsa- stuga. Han var snickare och stenarbetare. Han hade en ko i ett tillbygge på stugan. Han gick bort och arbetade. En kopparslagare "Kaffe-Kal" bodde vid Lekvallen. Sedan flyt- te han litet längre åt Myra till. Han gjorde allt möjligt av bleck. En bleckslagare bodde i Limmenäs. Karl Larssons far hade gästgiveri, sålde mat och öl till folk, som flottade timmer på Lygnern. Språka-Beata bodde där Jon Eriksson har sin gödselstad; den jordbiten kallas Språketomta än i dag. Hon var lite konstig, gick och språka´ för sej själv. Hon fick mat av barmhärtiga människor, för hon kunde inte förtjäna nå- gonting. Stuga var gammal och täckt med halm. Den blev riven 1891 eller 1892. Ljusekulla bodde på höjden uppaför Bräckan. Lufta kalla- de de gamla stugor där. - Vid Larssons i Lufta bodde Lella Anna. Efter Ljusakalla bodde en gumma hette Beda i hennes hus. Jag minns henne. På sommarn plockade hon bär, men för / det mesta satt hon och stickade strumpor. 1) Vid ändan på kyrkestallen var en stuga. Där bodde Karl Herman. Han var visst son till Lella Anna. Han stickade och spann åt bönderna. Skorpe-Kristina. Hon köpte skorpor från Kungsbacka och sålde. Hon hade en pojk; han tala inte något vidare; nu är han hos en fru Gustafsson i Veddige; han är bortåt 60 år gammal. Skorpe-Kristina spann åt folk som alla gamla här på Bräckan gjorde. 1) Hon vävde drällband i bandstol och gick och sålde. De ägde sina stugor, men arrende för marken behövde ingen betala på allmänningen. Lella Anna sydde dockor till barn. En del gav hon bort till sina bekanta, men ibland var det de som beställde en docka av henne och betalte för den. Hon gick ock bort och kokade på kalas.