På Bräckan har många sett en so, som släpar ett gam- maldags kobindsle med klave och ett par kedjor. En gång var det två fruntimmer, som kom åkande från Göteborg och hade ett bra lass. Hästen stannade. Då fick de se suggan i diket. Hästen blev så svettig. "Vi får spänna ifrån och leda hästen förbi", sa den ena. Men just då kom suggan upp på vägen och var lika stor som hästen. Men då satte hästen av i sken och i detsamma försvann suggan.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
