Transkriberad uppteckning

11. Galgbacken var i Vist uppe vid Kroken. Där var ett par stycken som avrättas. Och det var verkligen sant, för min far var med och stod spetsgård där uppe, när den ene avrät- tas. De stod i två led. Och en del var så veka, så när fångrevaljarn stod upp och skulle hugga till, så var det många som svimma. Far talte om, att han duva ner med. Fång- revaljarn bodde i Timmele. Den som avrättas, när far var med och stod spetsgård, han var ifrån Brunn. - När detta hade hänt/ den dödsdömde var avrättad/, om det då var några svåra sjukdomar, så steg de fram och tog blod. Det var mot fallandesjuka och såna sjukdomar. - De fick aldrig gå igenom / kyrkeporten, de som var avrättade. Den som av- rättas, när far var med, han las i en kista och blev kastad över stenmuren, och han ligger ända i hörnet på den gamla kyrkogården i Brunn vid den gamla ruinen. 15. Drottning Ulrika lät såga isen runt omkring sjön här. När då danskarna kom ute mellan Stora Skottek och Algotahallsberget, så brast isen, och hela regementet och kanonerna och allt kom i. Så i mina förfäders tid kun- de de se kanonerna och allt det där under vattenytan ute vid Algotahallsberget. Danskar- na kom uppifrån, men här ju inte sjön så djup, så den brast väl inte, innan de kom utåt Skottek. Sen blev det väl slut på kriget. Här mitt på Stora Ekers ägor, där är grävt djupa skyttegravar. Jag såg dem, när vi var där och raka. - Mina förfäders förfä- der hade väl talat om det här. / Här har vart väldiga eldsvådor i Ulricehamn. (stadsnamnet uttalas av meddelaren Ulrikshamn). En gång brann Klinggerts garveri mitt vid Stora torget. Och på Lillgatan, sån elds- våda där var! På hela Bogesundsgatan - eller Lillgatan, som de alltid sa förr - så var det inte annat än lagårdar, och det brann ner alltihop. De trodde väl, att hela stan strök med då, men de var väl god till att hejda elden, så den inte kom ner till Storgatan. Mina föräldrar la å till stan båda två. Jag och syster min var hemma, och det satt vi i fönstret och såg, hur det brände. Det var innan jag gifte mig, och vi gifte oss 80. (?) De visste inte, hur det hade börjat, men de trodde det var någon som hade gått upp på ett ränne på Bogesundsgatan och lagt sig och rökat. Så det skulle ha börjat på en hö- stabbe. En del sa, att de hade satt på't, / men det är ju inte att döma till det. Men det var ju så fult med alla dessa lagårdar och all gödseln, som låg där. Det var emellan Bogesundsgatan och Storgatan. På den övre sidan på Bogesundsgatan var något ensta- ka hus, annars var det inte annat än ale- dungar där. Det var bara på nedre sidan det brände. Men det blev ett arbete i stan sen, innan allt blev uppröjt och där blev byggt nytt igen. När rödsoten gick var det väl så många, som dog. I Brunn på det stället vi bodde, där var ett torp, där hela familjen dog. Men hur det var i stan, det vet jag inte. Det var på hösten, så de trodde väl det kom sig av att de åt färska potater. Jag hörde aldrig talas om, att de hade något botemedel emot det.