Ulricehamns stad, Västergötland
Sägner om städer och deras invånare.
11. Avrättningsplats var här uppe i Vist,
mellan Vist och Timmele. Där avrätta de de döds-
dömda. Det talte mamma och pappa om, att de
hade varit på den sista avrättningen och sett
på det. Då gjorde de en spetsgård omkring den som
skulle avrättas. Men det var före min tid. -
Många som hade fallandesjuka kom och tog blod
då; det talte mina föräldrar om. De hade såna
där signerier och trolldom för sig och tog in allt
möjligt; de gick aldrig till några riktiga dok-
torer, när de blev sjuka. - Den som avrättas, när
mamma och pappa var och såg på, det var en
mjölnare, som hade tagit livet av sin käring med
gift.
Det var en poströvare, som sköt postiljonen uppe
/
vid Kroken; det är strax intill avrättningsplatsen.
Postiljonen kom från Jönköping och skulle till Gö-
teborg. Där var ett led där uppe vid Kroken,
där han sköt honom. Han hade rivit ut ett blad
i en psalmbok och laddat med det. Och det
hade de tagit reda på den här förladdningen.
Så var det en gubbe, som gick omkring med han-
del - hette Skog - han upptäckte honom. Han
gick och titta i psalmboken alltid, när han kom
in på ett ställe; det var för han tänkte han skul-
le upptäcka honom, förståss. Och det fann han den
psalmboken, som var bortrivet det här bladet
ur, på ett ställe uppe i Fivlereds socken långt
uppe i Skaraborgs län; så den blev fast för det.
Det är många, många år sen. Det var innan jag
föddes, tänker jag.
14. Jag var hos min morbror uppe vid Sanatoriet,
när jag var pojk. Där var en där uppe, som hade
så fullt med värkar. Så var där en gammal
/
enebuske, som stod där i skogen. Den var så gammal,
och jag högg ner den. Och jag fick så mycket vär-
kar, så jag fick ligga en lång tid. Och det trod-
de de bestämt, att där var satt bort i den ene-
busken, så att det var därav jag fick det. De
satte bort värk och sånt där i träd och ene-
buskar. Det minns jag väl, när jag var barn, att
gamla gummor laborera med sånt där.
I min barndom var det ingen människa, som sök-
te läkare. Det var gamla käringar, som gick och
ordinera nån dosis till dem. Det var en gum-
ma uppe vid Pinebo; den kunde lägga ner
värk. Det var jag med en, som hade så fullt
med värkar på nacken; vi var hos henne
en söndag. Och hon tog bort varenda värk på'n.
Hon hade nånting hon hade bakat i en peppar-
kaka och gav honom. De var nog inte så dumma,
såna där gummor.
15. Kolera hade gått här, men det minns ju inte
/
jag. Det kom ifrån utlandet med smitta. Det
var en bryggare, som hette Rusell; han var ifrån
Jönköping. Han var i Jönköping på bryggeriet
där, när koleran gick. Det var hundratals män-
niskor som dog där då, sa han. De körde å med
stora lass och grävde ner. Men här gick den väl in-
te så hårt. Här finns ingen särskild kolera-
kyrkogård; det var ju inte så mycket folk här
på den tiden. - Jag minns ingen epedemi, som
har gått här mer än spanska sjukan.
Sten Sture stupa här ute vid Skottek. Det var
slag här på Åsunden mellan svenskar och dans-
kar då. Där var en ek - skotteken kalla de den -
där stod Sten Sture, när en kanonkula kom och
råka honom i benet. Men han dog ju inte då
utan i släden på väg upp till Stockholm. -
Svenskarna hade sågat isen på sjön, så att danskar-
na åkte i. Och där ligger kanoner på sjöbotten
här utanför Skottek, påstår de. Och de påstod
/
förr, att de kunde se de här kanonerna på sjö-
botten.
17. Det var en fröken på banken, som dog så has-
tigt. Så var det en målare här i stan, som hade
vart ute i Brunn och målat. Det var dan innan
den här fröknen dog. Vi satt några stycken inne
på Gästgivaregården på kvällen, och den här må-
larn kom in där med. Så sa han: "I får snart
gå med ett lik ut till Baldersnäs" - det är där
nere vid åmynningen. Och han sa vilka som bar:
drängen på prästgården och jag och en till. Och
mycket riktigt - den andre dan fick vi bära dit
henne som lik. Han hade mött liktåget på
natten, när han gick från Brunn. Han såg i
syne, påstod de. Han kunde säga långt innan,
när det blev något lik.
När de tog livet av sig förr, fick de inte begrava
dem, innan solen var nere. Och så fick de inte
begrava dem utan uppe i illmarkera, uppåt
/
Höjdgatan. Senare fick de ju begrava dem på kyr-
kogården, men de fick inte ta dem genom porten,
utan de tog dem över kyrkomuren. Där var ingen
präst närvarande, och de fick inga klockor.
20. De trodde både på Näcken och bergatroll och
spöken i min barndom. De gamla här trodde väl
alltid på sånt. Näcken var uppe i ån, sa de. De
påstod väl de hörde honom spela där. Och det
var många de trodde hade lärt och spela av Näcken.
De skulle sätta sig vid en fors och höra, när han
spela, så fick de lära och spela. Men det var
väl mer på landet med sånt där. Det var ju
inte annat än gamla sägner.
De såg sånt där lyse i kärren rakt över sjön,
lyktegubbar de kalla. Det såg jag många gånger.
Det var här mitt över sjön i Åsakullen; där var
kärr. Det var naturligtvis inte annat än gaser;
men det var en gammal här, han sa det är lykte-
gubben. Det skulle väl vara något sånt där
/
troll. Den var de rädda för. Om de gick nära
där lyktegubben var, blev de gastakrammada, sa
de alltid. De skulle aldrig ha något med lykte-
gubben och göra.
Inte fick man möta vem som helst, för det var
otur. Jag vet här var en gammal gumma - de
kalla henne Lokomotivet ändå - det fick man
aldrig gå förbi henne utan att spotta tre gånger.
Det var otur med om man mötte henne annars.
