Transkriberad uppteckning

Kungsbackagumman hette Britta Lina. Far tala om, att hon bota doktor Lind för sår. När han kom till henne, låtsades hon inte känna igen honom, utan hon sa: "Här har la doktor Lind varit och karvat ?" Kungsbackagumman botade också Karl XV för lusfe- ber. Han hade varit utomlands och fått det. Hon ordinerade, att han skulle viras i blöda (blöta eller mjuka) oxhudar. Jag kan inte minnas i hur många. Kungen blev botad och efter det fick hon den rätten och heta doktorinna och höll mot- tagningar i Göteborg. Lusfeber hade man, när det kom löss ur såren. Engelska sjukan, eller sjiver kallades den, botade Kotofska i Varberg. Jag vet en pojke, som var svårt sjuk och blev bra av hennes medicin. Jag har haft onda bettet. Det kom av sig själv. Man / koka fingret i vatten. Man körde ned det bara. Det blev inte skållat. Om det får hållas, värker det, tills benet går ut. Nu för tiden har det väl något annat namn, varbildning kanske de säger. Sloans liniment är bra emot blodförgiftning, Mellan Kärra och Torpa på Gunnatorp bodde en, som botade kreatur förr. Han är död nu.