KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Torpa, Småland 1941

Död ō begravning

Berättare: Nanny Eliason (f. 1888)
Upptecknare: Hanna Wessman

Transkriberad uppteckning

I Byholma i Annerstad Småland, hittades för cirka 5 år se'n ett skelett av en man, i ett grustag av personer som arbetade där. Skelettet som var mycket gammalt, visste ingen något om, vem det i livstiden varit. Det begravdes i socknens kyrkogård.

Socken Torpa
Landskap Småland
Härad Sunnerbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Död ō begravning

Fler sägner från Småland

Se alla i Småland »
Torpa, Småland

Kreaturssjukdomar och botemedel

När ungdjur fingo "bråfrö" ute på betet, drog man ut tungan på dem och bet en bit av tungspetsen att det bloade. "Bråfrö" fick kreaturen när de gick ute på bete om de råkade få i sig någon av de små eldröda insekter som finnas i gräset. Tungan krympte då i hop och drogs ned i halsen och höll på att "köva" (kväva) dem. När kreatur blevo dåliga skulle man taga nio sorter och röra ihop i en deg och giva dem. Man tog då mjöl- aska, såpa, peppar m.m. Det var inte noga bara man tog nio sorter. När kreaturen fick förstoppning skulle man plocka svarta sniglar och giva dem. Hade man piskskaft av tröskeˣ och kreaturen blev dåliga när man var ute och körde, var det bara ˣ = brakved. / till att ge dem ett rapp av piskskaftet så blev de strax bra igen. Men det hjälpte endast om man hade piskskaft av tröske, därför brukade man alltid skära tröske och ha till piskskaft. När tänderna lossnade på kreaturen, skulle man gno tänderna med salt, samt klyva romp- ändan så att det bloade.

1932 Läs sägen →
Torpa, Småland

Till Redaktionen

Till Redaktionen Har förut skickat in några bitar angående "Tro sed och sägen". Skall nu skicka in några till det är mest sådant som min far berättat, samt gamla Lotta. Farfar såg i syne, en del är om honom. Farfar hette Andreas Magnuson och är född i Borås Torpa socken Älfsborgs län den 28 Maj 1826 samt var skräddare i sin ungdom gick han i husen och sydde. När han gifte sig bosatte han sig i Kinna socken och där bodde han till 1870 då han flyttade till Halleberg Torpa socken nära 1/2 mil från Borås där han bodde till sin död tom år 1897 ett år efter flyttade pappa hit samt bor här än / förut bodde han i Borås, detta var ett torp, men nu har pappa köpt det det är upptagit i skogen pappa har slitit och tagit bort mycke sten här men nu är bitarna också vackra. Pappa är född 24 April 1858 Mitt emot bor Lotta Eliasson, född Elliksdotter den 11 jan 1844. Hon blev upptagen som fosterbarn hos Abraham Andersson Hallen vid 3 års ålder, innan han dog sålde han gården samt tog undantag åt Lotta och det innerhar hon än, har haft det i över 50 år, nu är hon gammal samt har svårt för att gå. Hon kommer alltid in till oss och sitter och pratar ett par timmar var kväll. Då kommer samtalet alltid osökt in på gammalt Lotta har ett minne som få, allting kommer hon ihåg ända sedan sin barndom. Torpa / socken känner hon på sina 5 fingrar folk som levat förut deras levnad o.s.v. Hon har haft sitt uppehälle genom vävning, så kan hon haft en ko. Hon har en stor öppen spis, är det enda stället här i socknen som jag vet har öppen spis stugan lär vara mycket gammal, en gammal skräddare har byggt den, han huggde och bar varenda stock från skogen ursprungligen var det ryggåsstuga men när Lottas fosterfar på 1830 talet gifte sig så byggde han på den. Lotta har varit med om lite av varje En natt när hon var 11 år bröt 3 tjuvar sig in , hållde på att döda hennes fosterfar han fick 9 yxhugg, Lotta tog en dyna och hållde emot hon fick också flera yxhugg, sedan tog dom allting av värde Klocka kopparkruka fällekniv pengar med mera. Sedan blev dom tagna i Sven- / ljunga 2 stycken den 3dje i Skara. En karl som hette Elias i Pellagårn tog dom, han kände igen klockan. Lotta hon fick vittna också dom fick 10 år. Den ene dog i fängelset. Lotta har aldrig åkt på tåg. Skickar med ett kort på Lottas stuga som jag nödvändigt vill ha tillbaks. En Kinnarumsbo tog det den 31 Okt 1920. Lotta har aldrig varit fotograferad förut. Personerna äro från vänster räknat min mor, Lotta, och pappa, bakom en flicka hemifrån samt jag. Farstuguskvist har funnits men när banan (Svenljunga) på 1880 talet byggdes ville drukna rallare komma in, när dom inte fick det, så tog dom kvisten med sig och bar av ett stycke, sedan har den aldrig blivit uppsatt Jag är inte alls kunnig att skriva, men det har varit med glädje jag teknat upp detta, det gamla är mig så kärt. Teknar med högaktning Ebba Anderson Adr Emil Hallgren Stora Kyrkog 18 Borås

1922 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //