Transkriberad uppteckning

De som hade gjort ett brott, spökade efter de var döda. - På ett ställe i en granngård hade en man dött. En gubbe kom och gick förbi där om kvällen. Då kom den döde och hängde sig på ryggen på den döde. Och han blev inte av med honom, förrän han kom hem till trappen. Då var det närapå slut med gubben. han blev sjuk i flera dygn. Om en kom sig för att näm- na Guds namn, så blev en av med de döda. Men för det mesta, blev di ju så rädda, så di kom sig in- te för att säga någpt. - En flicka tog död på sig med gift. Där hade folk sett, att en kom och körde med en svart häst. Det var den Onde. Folk höll på att inte komma förbi där med hästarna. En kom och körde. När han kom mitt för det stället, så / stannade hästen. Fick honom inte ur fläcken förrän körkarlen gick ur och titta i betslet. Men sen gick det med en fart, så di hade inte sett maken. Fradgan valt av hästen, när han kom vid stallet. En annna kom också körande, och när han kom på den där platsen, så föll skaklarna till mar- ken på en gång. - I ett redskapsskjul i trakten här hängde det järnsaker på väggarna. Vissa nät- ter på 12-slaget blev det sådant skrammel i järnet. En visste inte om det var tomten eller vad det var. - Självspillingar fick inte bäras genom kyrkporten. De grävdes ner i en sank plats i ett hörn av kyrkogården.