KORPSKRIFTEN

...
Meny

Det första och det sista

Berättare: O. Ekman
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Den som var förts att så om våren och hösten, skulle få bästa grödan i byn - året därpå också. Och den som blev sist fick sämst. Den i byn som kom hem först från julottan, skul- le få skörda in först och bli först med skörden. Något skulle vara kvar i ladorna. Di fick inte vara all- deles tomma, om de ville ha något i dem igen. Så var det med sädesbingarna. Några korn skulle ligga kvar, eljest blev det magert i dem. Di bruka skämta och säga att råttorna skulle ha något. Sista neken och sista lasset skulle vara stort, för då fick en mycket i ladorna nästa år. En såg till, när det led mot slutet av slantarna, att en inte tog de sista. Det fick inte vara tomt.

Socken Mo
Landskap Dalsland
Härad Tössbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Det första och det sista

Fler sägner från Dalsland

Se alla i Dalsland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //