Transkriberad uppteckning

1.2. Det barn som en fick, när ett barn blev bortbytt, kal- lades för bortbyting eller byting. Båda orden begagnades för samma sak. 3. Om barnet skrek och var ute efter solens nedgång, så kunde det bli bortbytt. Om morgonen kände en inte igen barnet. De blev förhäxade av något ont. Eller trollen kom och tog barnet i vaggan och lade dit ett av sina barn i stället. 4. Det var inte annat tecken på att det var en bortbyting än att han var konstig och inte fullt som han skul- le vara. 5. Om trollet fick höra att deras unge skrek, så kom de efter den. Så en skulle gå ut om kvällen och få ungen att skrika allt vad han orkade. 6.7. Inte bekant.