Transkriberad uppteckning

Lyktegubbar såg man väl. De gamle var förskräckligt rädda för lyktegubben och trodde det var något spöke. Det minns jag ute vid Ekänga (i Gunnarp). Där var ett kvarnfall och ett damm, och där släppte de ut vattnet, när de inte mol, och då blev det så sankt där intill. Där såg man ofta ett lyse. Ibland gick det sakta med ett stadigt ljus och ibland for det så galet. Det är där som ligger för- multnade växter och djur, som det stiger upp sådana gaser. Men de gamle var så rädda för lyktegubben. De trodde det var en gubbe, som gick med en lykta. Det var någon sorts spöke, men de hade ingen föreställning om, vad det var för en sorts karl. Det vet jag i Ekänga, / där syntes den så ofta. Isynnerhet om här var tjäle och lite disigt, då klicka det nästan inte utan att lyktegubben syntes.