KORPSKRIFTEN

...
Meny

Mara

Berättare: Berta Johansson (f. 1862)
Upptecknare: Stina f. Christensson Bergman

Transkriberad uppteckning

Maran kunde rida kreaturen, hästar och kor, så de blev så svetta. Det sa de är människor, som blir skapta till marer - jag vet 'et inte. Det var en som tog och hängde en lie över en häst, för maran bruka rida honom. Han hade vänt eggen på lien i vädret. När drängen kom åt stallet på morgonen, satt "gårdbon" (grannen) och red skrense över lien. Då var det "gårdbon", som var mara. Det skulle vara människor, som blev förvandlade till marer. Hängde de då en lie över hästen, fick maran ri på den och inte på hästen; då blev det inte svett. De sa, det ska vara döda människor, som kommer åt folk. De ska oroa dem, så de inte / kan sova och blir svetta. De sa, det var maran som red dem. Då skulle de sätta skor vid sängen, så skulle maran ri i dem och inte på människorna, men de skulle vändas på något särskilt vis.

Socken Östra Frölunda
Landskap Västergötland
Härad Kinds hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Mara

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //