Transkriberad uppteckning

Det spökade överallt i Majera förr, uppe på Majberget och på andra ställen. I Gatenhielms hus, där vågade de inte gå in mitt på da'n, där hade de för sig att det spökade så väldigt. Jag har bara sett så'nt en gång när jag var liten. Det var e käring som alltid bruka sälja kara- melller, och vi barn bruka köpa utå'na. Så dog ho. Ett par år efter, när jag var ute på vår gård, fick jag se'na, ho gick bortåt körkogården till som ho bruka. Jag ropa till pappa: Där går karamellgumman, kan inte jag få köpa av 'na? "Ä du galen, tös", sa pappa, "ho har ju vatt dö i flera år." Men jag ser 'na så tydligt". Och jag kan se'na än i dag, e lita gumma med ett ok över / axeln och två körgar. - Men min gubbe han har sett mycket, hela liktåg ibland. En del män- niskor är så'na att de ser i syne, särskilt så'na som är födda på sönda'n. Det var många, som tala om förr, att varje natt klocka tolv, så körde det en droska med en karl i utan huvud. Den körde upp till Blåsutgatan. Där bodde det en engelsman, som alltid söp och spela kort. Min gubbe och jag gick la ut en kväll och skulle se på't, men inte körde de ngt den kvällen.