Transkriberad uppteckning

De får en spirtusse på så vis att de lägger en humla i en dose och lägger dosen i en bäck under en bro vid en korsväg. Och både likfärd och brudfärd skall ha gått över den bron. Det var en sådan bro vid Gatelia. Jonsson på Karls- berg hade fått sig en spirtusse där. Han var fattig, när han kom till Karlsberg, men han blev så väldigt rikt, innan han dog. Men det var ingen välsignelse med pengarna; de varade bara i två släktled. Jag kände en gammal gumma, som hette Johanna. Hon svepte Jonsson, när han var död. Det satt en stor humla på bröstet på liket. Johanna tog henne och kastade ut henne flere gånger, men innan hon hinde in, var humlan före och satt på Jonssons bröst. Då gick hon och talte om'et för frun. "Ja, den ska inte Johanna röra, för den ska med / till graven", sa hon. Så humlan fick följa med Jonsson i hans kista. Det är klart, att han var i förbund med den grömme. - Så mycket pengar de lägger till den fulingen den dagen de fått den, så mycket får de för var dag sen. Gamle Källström ville ock ha en spirtusse. Tre nätter var han i väg till bron med en dose med en humla i. Men när han fick se att benranglet (sic!) börja' resa sej i dosen, blev han förskräckt och sprang hem.