Transkriberad uppteckning

De som var ihjälslagna kom hem om jul. En gubbe var i syne, och han gick alltid ut på vägen på julnatten. From hette han. Han mötte en bekant, som hade blivit mördad. De visste inte, vem som hade dödat honom. "Hur är det med dej?", sa' From. "Det ser du på min kropp", sa den döde. "Var det den som slog ihjäl dej?" frågade From, för det kom en person strax bakom den döde. Men den döde sa inget. Han bara vände på huvet och titta' på den som kom efter ho- nom. På Almnäs var det ett rum, som det spökade så stolligt i; de kunde inte bo i det rummet. De såg ett litet barn där om nätterna. Till slut hittade de ett spädbarn i ett spisrör och lagade att det kom till kyrkogården, och sen var det / slut med spökeriet där. Och i Småland blev en piga och hennes barn dödade av en bonde och hans son; hon hade tjänat hos dem. De skulle skjutsa henne och barnet till station, för de hade övertalat henne att resa till Amerika och ta barnet med sej. Men på skogen stannade de och slog ihjäl bägge. Där såg folk ett vitt spöke stå och de var rädda och tordes inte gå för- bi där. Men så var det en dräng, som sa: "Om det så vore själve den grömme, så ska jag gå dit." Han gick dit och träffade spöket. "Vad gör du här?" sa han. "Följ mej!" sa hon. Och hon visade honom graven i skogen och talte om, hur det var tillgånget. Och mördarna fick bekänna och fick sitt straff.