Marbäcks, Västergötland
Tjuvar
Den siste de avrättade på Galgabacken i Timmele
var Busa-Jan. De hade avrättat honom några gånger
förut, men han hade förblinnat öga på dem och gått i-
från dem. Men han syster blev ledsen på't till slut.
Hon bodde på Knallen och han kom ofta och höll till
hos henne. Han hade en människotarm full med
sprit runt kroppen, och den var innevuxen. Det var den
som gjorde, att de inte kunde ta livet av honom. Busa
Jan stod ett stycke ifrån stupestocken och grina! "I ska
hugga rätt. I hugger galet!" ropade han och sprang sin
väg. Emellertid gick systern upp en natt, medan Busa-Jan
låg och sov, och tog en kniv och sprätte upp tarmen och
all spriten rann ur den. "Jaså, nu är det slut med mej", sa
Busa-Jan, när han vaknade. På morron kom det folk och
/
tog honom och det bar av till galgabacken. Mästerman kom
med bilan. Då låg det tre karlar framför stupestocken. "I
Guds namn hugger jag den mellersta", sa han. Med detsam-
ma som huvudet föll, försvann de bägge andra bilderna,
som låg där.
Busa-Jan sa aldrig att han stal. Han var en medlare.
Han fick läsa Fader vår, när han gick till stupestocken.
"Nu har I mej här", sa han till folket, "och nu är det
slut med mej; jag har inte varit en tjuv men en med-
lare".
Det var en gubbe som gick och var ledsen, och han mötte
Busa-Jan på Knallen. "Vad är du ledsen för?" frågade Bu-
sa-Jan. Då talte han om, att han hade mist en ko. Då
tog Busa-Jan upp femti kronor och gav honom.
Domaren hade frågat honom, vad som var det värsta,
han gjort. "Jo, det var en gång när jag skulle ta råg och
ge de fattige till jul och jag fick ligga på ryggen och
borra uppföre", svarade Busa-Jan. Sedan frågade domaren,
om det var något, han ångrade. "Ja", sa Busa-Jan, "det
/
var en gång jag gick förbi en rik gubbe, som satt och pella'
sej mellan tänderna med en kniv. Jag ankar på att jag
inte strök till honom så att kniven ramla' ner i halsen
på'n."
Busa-Jans grotta vid Öresjö har jag varit i. Vi fick lå-
na en båt och rodde dit en söndag.
Han kunde gå in i husen mitt på ljusa dan och stjäla.
Mest gick han om dagen; han gick osynlig som ett ande-
väsen.
(Känner ej till att han bundit en kvinna över en myr-
stack och låtit myrorna bita henne till döds.)
Långt uppe i skogen är en gravplats. Där ligger Busa-Jan
och alla andra, som blivit avrättade på galgabacken.1) Där
visade sej synd och elände för allmänheten. Vem som
gick förbi, gick fram och kastade en sten så pass stor
som en knytnäve där, så där har blivit stora stenrös.
1) I Timmele!
