Transkriberad uppteckning

Groder har de alltid vart rädda för att ska- da. Den som gjorde dem något ont, så bruka de vara hämnesamma. Och man bör då akta dem. – Tosser- na är i vatten; dem kallte de fröer. Men grodor- na är de stora tjocka, grå. När vi bodde i Falghult hade vi en groda, som bruka sitta på tröskeln. En kväll jag skulle springa över gårn, kände jag hur jag trampa till på nånting fuktigt. Jag var barfota, och jag blev rädd det kunde vart en orm. "Du ska sitta här och skrämma mig, ditt varelse," sa jag, när jag fick se den. Jag var med en pojk då, och den poj- ken fick konstiga händer. Tummen vette bakåt, som klon gör på grodorna, och så var där skinn emellan fingrarna. Men han levde inte mer än / några månader. Men jag tänkte på det senare, att om jag inte hade sagt nånting, så kanske det inte hade "härt på" (varit farligt, skett så illa) Det skulle vara lyckligt, om grodorna gick om- kring husen. De gjorde aldrig något ont, för deras mun är igenlyckt om sommaren.