Transkriberad uppteckning

Det var en präst som skulle rida och predika och när han red ööver Ullervabro satt det en lång rad med mossiga gubbar utmed stranden. En av dem frågade prästen "Tror pastorn att vi bli saliga snart"? Jag kan inte säga det, nu men en annan söndag skall i få besked, för jag skall se efter i de gamla böckerna". Nästa söndag så satt de där igen och på deras fråga, så sade prästen, "Gud har satt er i berg och djupa dalar och där sko- len i sitta till domens stora dagar." De hade la blett skötna i krig. Om det var ett spöke på vägen, som inte hunnit till kyrkogården, så blev det stående där det stod tills solen gick ner och blev inte fri förrän solen gått ner. Gick man på ett sådant spöke, blev man krammad så man blev blå och en sådan människa led sedan / Kajsa Svensson Leksberg Anna Greta Johansson Spöke 2. av andtäppa i hela sitt liv Det var en person som försvann i min barndom, de kunde ej finna honom, men så såg de en stor svart fogel slå ner i ett träd och skratta som en människa. De gick dit när han flugit sin väg och där fann de den försvunne hän- gande. I några stenrös som låg ovan Leksbergs kyrka spökade det också, för där kunde det om nätterna rassla och dåna och de hörde hur stenarna susade mot kyrkan, men de fann aldrig några.