Transkriberad uppteckning

Det var en stor och ihålig ek; om den ställde sig en på var sida och drog det sjuka barnet tvärs igenom tre gånger, sen drog de av linnet och slängde det och en slant in i eken. Dit kom folk långa vägar ifrån, så det var rent utsletet runt eken. Det var en gubbe som gick ikring i bygden och då han kom till ett ställe där de hade klena och bleka barn, så frågade han om han fick ge dem en tugga, fick han det så blev i regel barna bra efteråt. Om någon kvinna fick en svår blodsjukdom eller ett missfall skulle hon ta på sig mannens brudgum- ma skjorta och ligga i den så blev hon fort bra. En brud- gummaskjorta fick aldrig tvättas för då kom mannen att få en sådan död, att man inte behövde använda skjortan på honom. / Kajsa Svensson Leksberg Anna Greta Johansson Läkekonst 2 Om de slakta en kalv och någon närvarande var mörkrädd, skulle han bita över en hinna som låg och ryckte då gick rädslan bort. Den som hade sår som inte ville läkna, skulle skaffa sig ett halvbränt altarljus och smälta över såret, när taljkaka lossna då va såret läkt. Vårtor. Den som har vårtor han fick bästa boten förr, om han när det hade regnat gick till en sten vid Ullerva bro med hålor i, här skulle han tvätta sina vårtor och när sedan vattnet i hålorna avdunstat då var även vårtor- na borta. Ett annat sätt att bota vårtor var, att när de ringde för någon död, fatta om vårtan och säga "Som du ruttnar i mull, skall du ruttna i hull." Det var ett farligt sätt för om den döde var arg på den som ville bli av med vårtorna, då ruttnade det på honom från vårtan och till tredje leden. Den som hade älvablästern, skulle ställa sig framför en blåsbälg och så skulle smeden pusta / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Läkekonst 3 på honom nio gånger med bäljen. Detta skulle upp- repas tre gånger å rad om torsdagkvällar efter solens ned- gång, då gick de vita fläckarna bort Om man klippte naglarna på fötterna på en död och hade i strumporna, då fick man aldrig nageltrång. För storsteget i ögat var ett botemedel som var bra och det var att ta loss ett stolsben och ansols vrida det runt framför ögat och sedan sätta dit benet igen på sin plats. När jag frågade Kajsa varför det skulle ske mot- sols så sade hon "dä ä därifrån hjälpa sko kom- ma, när en ska ha med den dålie att göra".