KORPSKRIFTEN

...
Meny

Svartkonst

Berättare: Kajsa Svensson, Anna Greta Johansson
Upptecknare: Nils Sjöholm

Transkriberad uppteckning

Det var en käring i Holmestad, som var så säker, att om det kom en ko på vägen och käringen behövde mjölk så stannade hon kon och hon kunde inte ta ett steg förrän käringen dragit ur henne varenda mjölka- skvätt. Och allt detta gjorde käringen hemma i sin stuga. Min mormor som var född samma år di skjöt kun- gen berättade för oss om en sten som legat i en äng in- till Ullerva bro, den stenen hade 18 smörjhål, men vart hål var för en särskild sjuke, så smörjade de fel, så fick de den sjuken som hålet var för. Det bodde i närheten en gammal gumma, som de kallade "Smörja mari", hon ordinerade vad de skulle smör- ja och vilket hål de skulle använda för att de skulle bli bra. Men mormor sa, att den som tog offrena, det var / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Svartkonst 2 allt Smörja Mari det. Nu har den ängen varit uppodlad i åtminstone 75 år, men den var före den tiden lekeplats för ungdomen om sommaren. Det var en präst i Ullerva, som tog rotemännen till hjälp och brände upp stugan och körde gumman ur sock- nen. Om någon fått en ovän i kärlek och ville den illa, skulle man försöka att få ett av hans eller hennes klädesplagg och gå til en gubbe på Torsö. Om man kunde få honom att förgöra antagonisten, då tog han klädesplagget och så fick man begära vad straff han skulle ha. Livet kunde man inte ta, men ett öga, eller hörseln, eller synen, eller förmågan att kunna älska. Gubben tog plagget och gick till en björk och medan han läste så tog han en bit av plagget och pluggade in i björken. Resten av plagget brän- de han upp, för hade ägaren fått igen det, så hade mak- ten över honom varit bruten. Det var en bonde i Holmestad, som hade en häst, vilken han var mycket stollt över. Det var den bästa / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Svartkonst 3 travaren i Vadsbo. Han var en gång i Mariestad och kom där i slagsmål med en annan bonde, den andre fick stryk men lovade att hämnas. När sen bonden skulle resa hem, så mötte han en främmad karl i stallet i staden men tänkte inte på något. När han sen for hem gick allt bra tills han kom till socknegränsen, där sjönk hästen ihop och flyttade sig sedan så långsamt och uselt som den sämste slakthäst. Då förstod han att ovännen lejt någon som förgjort hästen åt honom.

Socken Leksbergs
Landskap Västergötland
Härad Vadsbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Svartkonst

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR