KORPSKRIFTEN

...
Meny

Födelse och dop

Berättare: Kajsa Svensson, Anna Greta Johansson
Upptecknare: Nils Sjöholm

Transkriberad uppteckning

Det var farligt för en havande kvinna, att dricka ur en sprucken kopp eller slev för då blev barnet har- munt, Tittade hon i en springa i väggen då blev bar- net enögdt. Om hon tittade ner i en öppen grav, då kom barnet att kissa ner sig så länge det levde. Det var en krämersa som var på ett ställe där de väntade en liten, och då erbjöd hon sig att hjälpa till. Mannen tordes inte vara inne under förloss- ningen utan smet ut. Efter en timme kom han in och talade om att han fått sådana förfärliga värkar, när han suttit ut på trappan. "Ja du kunde blett inne och hålt om ryggen på di gumma, så hade du sluppit plågorna", sade krämersan. Då hade modern haft det så bra, så hon legat och skrattat hela tiden. / Kajsa Svensson Anna Greta Johansson Leksberg Födelse och dop. 2 De släckte inte i spiseln förrän de blivit döpta och döpta, det försökte de att få dem strax. När barnsängskvinnan var ren, fick hon först en sup och smörgås och sedan åt hon som de andra. efter två dagar var hon på benen. När de for till prästen skulle det gå fort för då blev barnet snabbsprunget. De skulle ha förståndiga faddrar som kunde både läsa och skriva, för då fick barnet gott läshuvud. Barna puppade tills de var så stora att de sprang efter henne och skrek: "Sätt dej, mor, så jag får puppa lite"! En havande kvinna fick inte bära barn till dop, för då kunde hennes eget aldrig lära sig läsa. Barndopet var storkalas, då kokte de stora sugel- fat där var och en fick skära för sig. Trätallri- kar bestods, men sked fick de ha med själva. Kniven var fällekniven, den lånade kvinfolken av männen och så skar de av ett stycke och / Kajsa Svensson Leksberg Anna Greta Johansson Födelse och dop 3 hade "de fem" som gaffel. På väggen satt en list med urtagningar och här satte var och en sina skedar när de slickat av dem. Det första barnet skulle ha namn efter farföraldrar- na, det andra efter morföräldrarna, det tredje efter fars syskon och det fjärde efter mors syskon, Jag är uppkallad efter farmor och syster min efter mormor. Barna fick inte dia över den tredje fastan, för då blev det aldrig färdigt med någonting. Om en kvinna fått missfall så tidigt att ingen märkt det, så skulle hon i alla fall fatta tag i prästens kappa, för hon blev ej bra förr. En kvinna som inte var kyrktagen var heen, och hon fick inte gå in i någon gårdsstuga förrän hon var kyrktagen, men i ladugårdarna fick hon springa. De var noga med att ha en avslagen lie inslagen över dörren i ladugården och en ullsax över dörren till bostaden så länge inte hustrun var kyrktagen. När de döpte barnet och ville att det skulle bli / Kajsa Svensson Leksberg Anna Greta Johansson Födelse och dop. 4 inställt på ett visst yrke, så sydde man in ett litet verktyg i blöjan. Det var även vanligt med ett psalmbokebla eller ett an- nat "Gudsord" i blöjan, "för att inget skulle hända, när de tog det ifrån spiseln. Bönder som hade havande kvinnor högg aldrig yxan i hugge- kubben, när de gick därifrån, för fick hustrun se yxan sitta så, blev barnet harmunt. Harmunt blev det också om hon ki- kade in genom en skiftesladugård. En havande kvinna fick inte bära något silver om halsen, för om hon stack in handen innanför blusen för att fiska upp det, då blev barnet tjuvaktigt. Om en kvinna under det hon gav barnet bröstet själv drack ur ett glas eller kopp, om det så bara var mjölk, så kom barnet att bli en drinkare. Om en kvinna under det hon var havande inte höll reda på när barnet skulle födas, då kom bar- net i hela sitt liv aldrig att kunna hålla reda på nå- gonting. / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Födelse och dop 5 Gav de barna att äta av grisarumpa, då stan- nade det i växten och fick det äta av trynet, då blev det snuskigt och höll inte rent ikring sig. En havande kvinna fick aldrig hålla upp en säck som de öste säd i, för då kom barnet att bli "åpet" (aldrig få nog). Den kvinna som lyckats skilja en orm och tåssa åt, den kvinnan fick förmågan att ställa värkarna på vem hon ville bara det var ett manfolk. Satte hon inte värkarna på någon, så tog hon i alla fall fram bar- net utan smärta.

Socken Leksbergs
Landskap Västergötland
Härad Vadsbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Födelse och dop

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR