Transkriberad uppteckning

De som de tog livet å, de gravde de ner där de hängde dem, de hade en sådan plats ordnad i förväg. De hade den moden förr, att när de tatt livet av sig och någon fann dem i markerna, eller de fann en okänd död där, så sade de inte till prästen, utan de pålade ner honom vid någon stenmur och sen byggde de ett röse över, senare grov de ner dem vid kyrko- gården, och aldra sist kastade de dem över muren så de kom i vigd jord. Om en som var svårt sjuk inte vill dö, så skicka- de efter prästen, så han fick bekänna, om han gjort något förfång. De satte ner nålar och sådde linfrö efter liket, så det inte skulle komma igen på natten. / Kajsa Svensson Leksberg Anna Greta Johansson Död och begravning 2. Lik skulle föras store vägen, de fick inga gen- vägar ta varken sta eller hem. Man bar inte lik på den tiden som nu i liner utan man bar dem på bå- rarna och det var fyra bärare, som hade ett bår- handtag på var axel. Vad det ett fint lik, hyrde de ett bårtäcke och bredde över kistan. Det var inte så noga med hur de skulle ligga då som nu, bara de kom innanför kyrkebacken. Karn kunde mycket väl ligga i den ena änden av kyrkogården och hustrun i den andra. Så gjordes en liten grön kulle och efter några år så var den borta. Om husbond dog, så slaktade de tjurn, och om det var en fattig, så nackade de åtminstone tuppen, för de hadde i alla fall strykit med det året. De hade den moden att de föll på knä vid gra- ven alla utom prästen. Om det dråsade kalkflagor ur spisen på ett ställe, där någon stod lik, så skulle det snart bli ett till på samma ställe. / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Död och begravning 3 När någon var död, så skulle en psalmbok läggas på ögonen så de höll sig ihop, för annars sade de "att liket tittar efter nästa" Om den första and man får se under året dyker, så skall någon i släkten komma att drunkna under det året. Om en person tappar två saker och de ramla i kors, skall ett sådant komma att resas på hans grav innan året är till ända. Om ett barn som modern bär plötsligt börjar kinka och skrika, då skall modern snart dö. Visste modern att hon snart skulle dö, så kunde hon på barnet se, vem som skulle bli hennes efterträderska, för till henne tydde sig barnet helst Det var en gång begravning i Utby efter en framstående bonde, som blivit ihjälslagen av en skenande häst i Utby backe. När de kom till kyrkan blev han begravd i vanlig / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Död och begravning 4. ordning och allt hade gått bra, men på återvägen stegra- de alla hästar i begravningsföljet när de skulle förbi platsen där han förolyckats, att de nästan gick på två ben och ville promt ut på fältet vid andra sidan mot den han förolyckats vid. När de lyfte liket från bockarna för att bära det till kyrkogården skulle bockarna omedelbart bäras bort för annars behövde de snart användas igen för samma ändamål. Om storklockan slog sista slaget vid själaringningen, skulle ett stort lik följa på detta, men slog lillklockan sista slaget, då skulle ett barn dö. Det var många som lyssnade på de klockslagen. Om den döde lutade huvudet åt höger, när han gav up anden, då hade han blivit salig, men lutade han det åt vänster då hade han inte blivit upptagen till Gud. När någon låg för döden, skulle det vara så tyst som möjligt, det underlättade dödsarbetet. / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Död och begravning 5. Om de skrek och jämrade sig, hade själen svårare att komma loss från kroppen. När det led på tiden att han skulle sluta, skulle bandhunden lösas, om de hade någon. Sedan den sjuke väl var död, betraktades han på ett helt annat sätt än förut, nu skulle det genomgås om han var sådan att han kunde gå igen. Väntades han gå igen, skulle han ha gjort ett brott, som han gått fri för på halv bevisning och då skulle det saltas efter honom.