Transkriberad uppteckning

I forna tider fanns en speleman i Lerdala, som de kallade "Fele Lars", han hade sades det, övernaturliga kunskaper i fiol och flöjt. Han hade sina kunskaper från Näcken och han ha- de varit i Stralsund och fått fingerben, som han hade till stämskruvar på fiolen, och till munstycke på flöjten hade han och ett fingerben, som han fått på samma ställe. Det var i min barndom mycket tal om spe- lemän, som lärt att spela av Näcken. Det var när midsommardagen inföll på en torsdag och det var fullmåne, som han kunde träffas i Lången nedanför Melldala, där låg han och sam, som en mossig stock för dem som ej fyllde fordringar- na att få träffa honom. / Fina Jonsson Lerdala Vattenväsen 2 Den som önskade lära sig spela fick aldrig ha fiskat i sjön, aldrig kastat smörgås utåt sjön och aldrig ha "pissat i sjön". Hade han inte gjort något av detta, var det att be om lärdom när midsommarnatten inföll på en torsdag och det var fullmåne. Han fick nu en fiol av Näcken och innan solen gick upp om midsommardagen var han mästare i fiol. Näcken fordrade tre saker i spelelön, han fordrade att eleven skulle slänga en hästsvans, fyra hästskor och ett järngrimskaft i sjön. Om en, som lärt att spela av Näcken, försökte sig på en psalm, då misste han sin spelförmåga En klockare skulle i Lerdala kyrka en gång spela fiol, han hade bara sjungit förut, som han tog det första strängslaget, sprang alla strängarna. När speleman tog stråken med vänster hand och stämde upp Näckens polska, då kunde ingen sitta, alla måste upp och dansa och speleman / Fina Jonsson Lerdala Vattenväsen 3 kunde inte sluta förrän någon strök med en kniv över fiolen. Fela Lars, som lärt av Näcken kunde spela u- tan instrument, om det stängde in honom i ett rum och behöll fiolen, så kom det vacker musik därifråno, men en strecksåg skulle han ha med sig för att sitta på. När stunden var inne att Fela Lars skulle dö spelade hans fiol på väggen en melodi och då sade Lars "Jaså dä ä ti nu". Den fiolen förvsvann från väggen samma natt Lars dog.