Transkriberad uppteckning

Denna sjöng ungdomen och spelade på sina lekaftnar vid Sparresäter förr i Världen. Djupt i havet på demantehällen Näcken vilar i högan sal Nattens tärnor spänna mörka pällen, över skogar, över berg och dal Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud När och fjärran ej en susning intet ljud stör det lugn som över nejden rår När havets kung ur gyllne borgen går. I min barndom fanns ingen speleman i Tia- vad, när Tiavadsungdomen om lördagkvällarna sam- lades till dans på broarna fick de inte Ribbenås- Kalle / att gå dit, för under bron bodde en musikalisk ande, som inte gillade olåten. Ville de ha honom att spela, måste de hålla till på grannabacken, där Undells affär nu ligger. Mellan Nykvarn och Tiavads broar ligger en ö i Tidan, den hette i min barndom Näckholmen, och här sades Näcken bo. Hit kom pojkar än- da från Kunnekulletrakten för att lära sig Näck- låtar. Om den Näcken sade de gamle, att han hade sitt område från sjön Östen till fallen vid Nykvarn, här for han omkring och höll öga på fiskarna. När han behövde verktyg och redskap, tog han tjänst som dräng någon sommar. Att det var en vattenmänniska kunde man förstå av, att han aldrig tog tjänst på andra gårdar än sådana, som hade strandrätt, vidare ville han ha sin avlöning i verktyg och så gick han aldrig någonstans. / Frugårds son gick med en tjurlänk en gång utmed ån, som han gick där delade sig vallen och upp kom en häst ur vattnet. Han kastade tjurlänken om halsen på hästen och han följde snällt med. Sedan smidde de en bit av tjurlän- ken till en kedja om halsen på honom och han för- höll sig lugn. De kunde dock aldrig köra i par med honom, för då slog han sönder kamraten. Med den hästen brukade de maderna i tre år, men en morgon var han borta och tjurlänken låg på stallgolvet.