Transkriberad uppteckning

Vikaskogs Karl hade kommit i kompis med skogs- frua och han blev så god vän med henne att han aldrig behöv- de gå till skogs med bössa utan att få väskan full. Men det var synd om honom när han skulle till att dö, han låg och vre sig och livet ville inte släppa. Då kom skogsfrua till honom och vad de hade att säga varandra kunde inte uppfattas, men de hörde hur hon frå- gade: "Huru ska vi nu hat med våra två barn?" Vad de sedan avhandlade kunde inte höras, men som skogsfrua stängde dörren, dog Vikaskogs Karl.