Transkriberad uppteckning

Skogsfrua har hästafötter men är som en människa annars. Nej, hon har ingen svans. Hon hade ingen man. Hon förvillade folk. Hon hade en väg, som gick långt, men kom de i skogen medan hon var där, så förvillade hon dem. Jag har varit för det en gång när jag skulle gå till gårdbons; det var ändå bara 200 meter jag skulle gå på en stig genom en liten skog. Det var rätt mörkt. Jag kom av stigen och kom inte på den mer. Jag skulle gå till våra lyckor, men jag hittade inte dit. Jag gick i skogen från klockan 9 på kvällen till ½4 på morron, och då var jag så vite levern valt av mej. Skogen var inte stor, men jag gick runt omkring. Jag kom inte till att tänka på att jag skulle vränga något av kläderna, en vante eller så, så hade jag hittat rätt. Men till slut kom jag fram till stugan, dit jag ämnade mej. Och hustrun där hette Anna. Jag packade, och / hon kom upp och frågade, vem det var. Hon kände inte målet på mej och inte jag på henne. Trampade de på villegräs, då for de vilse. Det var ett par som var ute i skogen och gick. Då fick de se en byggning i skogen, men rätt som det var var hon borte. Det var något spökeri eller troll.